Även tystnaden har ett slut

Vissa drömmer om att besöka djungeln och regnskogen för dess underbara natur och färgsprakande djurliv. Andra kämpar hårt för att vi ska sluta skövla regnskogen för att rädda skogen och klimatet. Några av oss drömmer om att flytta ut till skogen för ett enklare liv. Odla egna grönsaker och driva upp får.

Inte så många av oss tänker på att det kan användas mot oss. Skapa ett fängelse som inte går att upptäcka i vildmarken. Ingrid Betancourt är en fransk-colombiansk kvinna som hölls i just ett sådant fängelse. Mitt i Colombianska djungeln fördes hon från ena lägerplatsen till den andra under nästan 7 år. Så fort den colombianska armen kom i närheten av ett läger förflyttades de långa sträcker i den grönskade djungeln och fick stå ut med alla obehagliga saker som djungeln kan slänga på en. Myror stora som tummar som äter igenom allt, frökapslar stora som fotbollar som ramlar som stenar, störtfloder, pirayor, anakondor, fästingar, oändliga myggsvärmar, att aldrig bli torr under regntiden, lera och annan misär.

Ingrid var politiskt aktiv och försökte att rädda ett land där terrorismen höll på att ta över. Hon kämpade för ett samhälle utan korruption och blev tagen av den marxistiska FARC-gerillan. Där hölls hon sedan fånge i 6½ år. Ständigt undernärd och ofta illa medtagen av olika sjukdomar och skador. Förnedrad och fastkedjad vid träd. Förbjuden att samtala, förbjuden röra sig längre än kedjan sträckte.

Hon genomförde ett flertal misslyckade flyktförsök som alltid led till värre bestraffningar än förra, blev våldtagen och misshandlad. Dock slutade hon aldrig att kämpa. Hon slutade aldrig hoppas på frihet, på att återse sina barn och sin mor. Hon lärde känna många andra underbara individer i samma situation och vågade hålla kvar sin värdighet trots alla motgångar.

I den här boken berättar hon själv om hur det var. Om hungern och rädslan, om hoppet och den inre kraften som fick henne att kämpa. En rörande berättelse som håller en fast från första sidan till den sista. Låna den hos oss!

Emelie

438 Dagar

 Vi alla har någon fråga som vi anser viktigare än andra, lika rättigheter oavsett kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet eller rätten att få träffa våra biologiska barn. Vi kan gnälla om att våran sak är den viktigaste av alla, men vad spelar det för roll vilken fråga som är vinnare utav alla lika starka argumentationer?

Den här boken handlar dock om pressfriheten. Den handlar om yttrandefrihet. Den handlar om rätten att ifrågasätta maktpositioner och inte vända ryggen åt något som händer långt långt bort. Den handlar om två svenskar i ett annat land, men lika väl kunde vara en annan värld. Med andra regler, andra lagar, annan kultur.

Martin och Johan är två killar med en tanke om ett uppdrag. Att avslöja sanningen om det svenska bolaget som baserar sin oljeutvinning i Etiopien. De har planerat länge, köpt frystorkad mat och proteinbars. De har vandrarkängor och pengar undangömda i bälten. De är redo. De köper livvakter, de bor på hotell, de intervjuar flyktingar i förberedelsen på att smyga över gränsen för att få se situationen med egna ögon. De har kommit för långt för att backa när magkänslan säger att något inte står rätt till.

De är knappt över gränsen in till Ogaden när saker börjar gå fel. Några dygn senare är de båda skjutna och sitter i häktet.

Den här boken är deras egna kapitel i en alltför lång historia med fängslade journalister som enbart försöker få reda på sanningen. För Johan och Martin slutade allting så gott som de gick. De kom hem. Efter 438 dagar. För andra är historien inte färdig. För några är den över med ett slut som endast går att likna till en tragedi av Shakespeare. Alla historier är inte lyckliga. Men det är viktigt att veta att de finns där. Att inte vända ryggen till. Att våga ifrågasätta vår rätt till att veta.

Låna den viktiga biografin hos oss. Eller varför inte den om Peter Bratt? Flykten från läger 14? Läs om vilka som är fångar just nu enbart för att de vågar att kalla sig journalister?

Emelie

Britt-Marie var här .

Fredrik Backman har länge varit en person vars skrifter jag maniskt följt. Först genom blogg, sen twitter, facebook och förstå min lycka när han äntligen släppte en bok. TVÅ stycken på samma gång?! Jag köpte båda samma dag de släpptes i bokhandeln, och läste dem samma helg. Ett år senare var det dags igen. Precis lagom till att köpa den som födelsedagspresent till mig själv. Också den utläst samma dygn jag kom hem med den. Så direkt när jag började höra viskningar om en tredje bok så bokade jag in första helgen i oktober för att spendera med denna underbara ordpoet.

Britt-Marie damp ner i brevlådan så jag kunde börja läsa den i fredags. Jag kunde inte vänta till att det blev helg. Direkt efter jobbet gjorde jag en kopp te, som sedan glömdes bort direkt när jag öppnat boken och börjat läsa.

Britt-Marie är en helt underbar människa, med sina fasta principer, invanda mönster som utsätts för det mest farliga en människa kan drabbas av på ålderns höst. Förändring. Förändring som hon inte tänker låta påverka henne. För hon vet PRECIS hur livet ska se ut. Och allt börjar med en välordnat bestick-låda, med Gafflar, Knivar Skedar. Har du en sån bestiklåda är du en redig människa. Bara barbarer har en annan ordning. Inte för att Britt-Marie ältar. Hon är ingen ältare. Hon är ingen gnällkärring heller. Hon tycker bara om att vänligt påpeka saker för andra. Med omsorg.

Men förändringens vind har börjat blåsa, hennes liv är inte samma inrutade trygga plats där hon spenderat de senaste årtiondena. Vinden för henne till Borg, ett samhälle med två vägar därifrån. Vars enda klister är Pizza och fotboll. Inte något som Britt-Marie tycker är speciellt civiliserat.Speciellt inte när ens första bekantskaper involverar en fotboll i bakhuvudet och pizzasås (hoppas hon) på blusen.

Den här boken, precis som Backmans tidigare böcker, fick mig att skratta högt, gråta ljudligt och länge, och sitta stum när den var utläst. Få författare kan fånga mig lika snabbt som Backman gör, och hålla mig fast i ett järngrepp tills boken är utläst. För det finns inget annat val. Jag måste bara veta hur det går för alla!

Låna den hos oss, i vanlig bokform eller på ljudbok. Oavsett så är det en upplevelse á la Backman. Och för att hedra bokens ämne, så kommer här en av mina favoritlåtar.

/Emelie