438 Dagar

 Vi alla har någon fråga som vi anser viktigare än andra, lika rättigheter oavsett kön, sexuell läggning, etnisk tillhörighet eller rätten att få träffa våra biologiska barn. Vi kan gnälla om att våran sak är den viktigaste av alla, men vad spelar det för roll vilken fråga som är vinnare utav alla lika starka argumentationer?

Den här boken handlar dock om pressfriheten. Den handlar om yttrandefrihet. Den handlar om rätten att ifrågasätta maktpositioner och inte vända ryggen åt något som händer långt långt bort. Den handlar om två svenskar i ett annat land, men lika väl kunde vara en annan värld. Med andra regler, andra lagar, annan kultur.

Martin och Johan är två killar med en tanke om ett uppdrag. Att avslöja sanningen om det svenska bolaget som baserar sin oljeutvinning i Etiopien. De har planerat länge, köpt frystorkad mat och proteinbars. De har vandrarkängor och pengar undangömda i bälten. De är redo. De köper livvakter, de bor på hotell, de intervjuar flyktingar i förberedelsen på att smyga över gränsen för att få se situationen med egna ögon. De har kommit för långt för att backa när magkänslan säger att något inte står rätt till.

De är knappt över gränsen in till Ogaden när saker börjar gå fel. Några dygn senare är de båda skjutna och sitter i häktet.

Den här boken är deras egna kapitel i en alltför lång historia med fängslade journalister som enbart försöker få reda på sanningen. För Johan och Martin slutade allting så gott som de gick. De kom hem. Efter 438 dagar. För andra är historien inte färdig. För några är den över med ett slut som endast går att likna till en tragedi av Shakespeare. Alla historier är inte lyckliga. Men det är viktigt att veta att de finns där. Att inte vända ryggen till. Att våga ifrågasätta vår rätt till att veta.

Låna den viktiga biografin hos oss. Eller varför inte den om Peter Bratt? Flykten från läger 14? Läs om vilka som är fångar just nu enbart för att de vågar att kalla sig journalister?

Emelie