Inte så många av oss tänker på att det kan användas mot oss. Skapa ett fängelse som inte går att upptäcka i vildmarken. Ingrid Betancourt är en fransk-colombiansk kvinna som hölls i just ett sådant fängelse. Mitt i Colombianska djungeln fördes hon från ena lägerplatsen till den andra under nästan 7 år. Så fort den colombianska armen kom i närheten av ett läger förflyttades de långa sträcker i den grönskade djungeln och fick stå ut med alla obehagliga saker som djungeln kan slänga på en. Myror stora som tummar som äter igenom allt, frökapslar stora som fotbollar som ramlar som stenar, störtfloder, pirayor, anakondor, fästingar, oändliga myggsvärmar, att aldrig bli torr under regntiden, lera och annan misär.
Ingrid var politiskt aktiv och försökte att rädda ett land där terrorismen höll på att ta över. Hon kämpade för ett samhälle utan korruption och blev tagen av den marxistiska FARC-gerillan. Där hölls hon sedan fånge i 6½ år. Ständigt undernärd och ofta illa medtagen av olika sjukdomar och skador. Förnedrad och fastkedjad vid träd. Förbjuden att samtala, förbjuden röra sig längre än kedjan sträckte.
Hon genomförde ett flertal misslyckade flyktförsök som alltid led till värre bestraffningar än förra, blev våldtagen och misshandlad. Dock slutade hon aldrig att kämpa. Hon slutade aldrig hoppas på frihet, på att återse sina barn och sin mor. Hon lärde känna många andra underbara individer i samma situation och vågade hålla kvar sin värdighet trots alla motgångar.
I den här boken berättar hon själv om hur det var. Om hungern och rädslan, om hoppet och den inre kraften som fick henne att kämpa. En rörande berättelse som håller en fast från första sidan till den sista. Låna den hos oss!
Emelie