Britt-Marie damp ner i brevlådan så jag kunde börja läsa den i fredags. Jag kunde inte vänta till att det blev helg. Direkt efter jobbet gjorde jag en kopp te, som sedan glömdes bort direkt när jag öppnat boken och börjat läsa.
Britt-Marie är en helt underbar människa, med sina fasta principer, invanda mönster som utsätts för det mest farliga en människa kan drabbas av på ålderns höst. Förändring. Förändring som hon inte tänker låta påverka henne. För hon vet PRECIS hur livet ska se ut. Och allt börjar med en välordnat bestick-låda, med Gafflar, Knivar Skedar. Har du en sån bestiklåda är du en redig människa. Bara barbarer har en annan ordning. Inte för att Britt-Marie ältar. Hon är ingen ältare. Hon är ingen gnällkärring heller. Hon tycker bara om att vänligt påpeka saker för andra. Med omsorg.
Men förändringens vind har börjat blåsa, hennes liv är inte samma inrutade trygga plats där hon spenderat de senaste årtiondena. Vinden för henne till Borg, ett samhälle med två vägar därifrån. Vars enda klister är Pizza och fotboll. Inte något som Britt-Marie tycker är speciellt civiliserat.Speciellt inte när ens första bekantskaper involverar en fotboll i bakhuvudet och pizzasås (hoppas hon) på blusen.
Den här boken, precis som Backmans tidigare böcker, fick mig att skratta högt, gråta ljudligt och länge, och sitta stum när den var utläst. Få författare kan fånga mig lika snabbt som Backman gör, och hålla mig fast i ett järngrepp tills boken är utläst. För det finns inget annat val. Jag måste bara veta hur det går för alla!
Låna den hos oss, i vanlig bokform eller på ljudbok. Oavsett så är det en upplevelse á la Backman. Och för att hedra bokens ämne, så kommer här en av mina favoritlåtar.
/Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar