Himmelstrand

Tänk dig att du åker på semester. En vanlig husvagnssemester. För att komma iväg från jobb, stress, dåliga äktenskap. Orsaken spelar inte så stor roll. Där befinner du dig iallafall. På campingen. Du har slavat med att sätta upp förtältet, hitta vatten och fylla på, grälat med campingpersonalen om vilken plats du ska ha, hittat någon du känner igen från förra sommaren, lokaliserat Ica och inhandlat grillkorv och grillkol. Du har med dig familjen, hunden, katten, tio olika gosedjur du inte kan sova utan, dator, trådlösa modemet och Mamma Mia på DVD.

En rätt så vanlig sommarcamping? Ja, kanske det. Men tänk dig då att du går och lägger dig, och sen vaknar upp på ett helt annat ställe. Förtältet är fortfarande uppe, grillen står kvar på samma ställe utanför dörren. Men du vet, med all säkerhet att du inte är på samma ställe.

Det är vad som händer i Ajvides senaste skräckroman. Han låter 10 helt vanliga sommarcampande människor, med husvagn och husdjur, vakna upp i en annan värld. Där gräset är precis 3 cm långt, och marken är plan som på ett fält, och sträcker sig så långt ögat kan nå. Himlen är blå, utan ett moln. Det finns ingen mobiltäckning och GPSn säger att du befinner dig på precis samma ställe där du parkerade bilen igår.

Ajvide är en otroligt gripande skräckförfattare, som håller dig fast från första sidan, till den sista, som drar paralleller och ger insyn i en värld bortanför våran egen. För vad kan hända när det blir natt i den här världen där himlen inte har ett moln, men inte heller en sol? Vad är det mörka som kommer närmare från horisonten? Och vad döljer egentligen de 10 helt normala människorna för mörka hemligheter? Vem bryter ihop först? Vem är monster, och vem är offer?

Att boken fått namnet Himmelstrand är inte så konstigt, då Peter Himmelstrands låtar har en egen unik plats i stämningsbeskrivningen. För hur svenskt är det inte med camping och schlager? Något så välkänt, men här något mer, något okänt och obehagligt.