Julie Otsukas första bok, som blev översatt till svenska förs i våras är en väldigt gripande berättelse om andra världskriget och dess påverkan på den japanska befolkningen i USA. De går från att ha varit grannar, vänner och älskare till att vara fienden.Den här boken följer en familj, vars far blev bortförd till fångläger, och sedan själva blir tillsagda att infinna sig för transport till ett annat interneringsläger. Där väntar bara öken, taggtråd och rädsla. Men även hoppet om att få återvända hem, på att återförenas med fadern, och återse huset där de växt upp.
Otsuka har ett visst sätt med ord som berör något djupt inom oss. Den är gripande och vacker på samma gång. Den fyller en med sorg, ilska, hopp, kärlek och tusen andra känslor med bara några få meningar. Hon fokuserar inte på det grymma med hela historien, utan beskriver ärligt och naket hur det faktiskt kunde gå som det gick. Otsuka visar hur vardaglig rasism kan bli när folket behöver någon att skylla på. Hur snabbt en verklighet kan bytas mot en annan, och den långa vägen tillbaka.
Det är en tunn liten bok, som går snabbt att läsa, men som stannar kvar hos en långt efter att man är klar. Både för sitt poetiska språk, men även för sitt innehåll och den läxa som den lär oss. Om den fula sidan hos människor, och den vackra. Så låna den hos oss, och läs den en helg eller kväll när du verkligen har tid att reflektera över dess budskap.
Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar