torsdag 31 juli 2014

Vi kom över Havet

Vi kom över havetFörsta gången jag läste den här boken satt jag på en ute-soffa hos en vännina. Jag var ensam med skogen utanför och njöt av sommarvinden. Min läsglada mormor hade tipsat om den, och dess blygsamma utseende lockade mig att göra mig en kopp te och slå mig ned med den efter frukost en lördag.

Jag blev chockad över hur den berörde mig när jag läste den. Den har ett vackert poetiskt språk, och läser som en bok jag aldrig läst förut. Den är som en lång dikt, en sång, en vaggvisa för själen eller en historia som berättas just när skymningen faller. Den är fylld med kärlek, förväntan och förtvivlan. Otsuka visar med sitt speciella sätt att skriva hur enkelt det är att ha en bok skriven ur synvinkeln utav inte bara en person, utan hundra. Hon skriver varje mening om en enda individs situation, samtidigt som hon visar hur individen inte är ensam om sin situation.

Det är flera gripande livsöden som hon målar med sin kalligrafipensel över rispapper, när hon berättar om de japanska unga flickorna som åker med båt till USA för att få en chans till ett bättre liv. De unga kvinnor och flickorna som aldrig mer kommer att få återse sina familjer och finner sitt nya liv att bli helt annorlunda än vad som lovats och förväntats. Den japanska kulturen i 30-talets japan och dess efterföljande år som leder upp till attacken på Pearl Harbor. Otsuka skriver om den vanliga människan, den lilla människans öde, och berör en djupt.

Nu, över ett år sedan jag läste den första gången, har jag läst om den igen, och kommit fram till att den aldrig lämnade mig. Den har funnits med mig sedan första gången jag läste den. Dess poesi och gripande historia har funnits här, och jag tror att till nästa sommar kommer jag plocka fram den igen. Bara för att få njuta av det vackra språket och bli berörd igen, som bara Otsuka kan beröra mig.

Låna den hos oss och få en läsupplevelse utöver det vanliga. Otsuka har nu med två böcker visat att hon är en författare som man inte får missa. Hennes ord och berättelser berör på ett sätt som få andra kan.

Emelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar